Bara mig och mina jag

Stress, press, måsten
Behov kvävs under behöva göra
Stannar upp
Andas in
Tar mig ett andrum och väntar
Tänker på de jag älskar
På de som älskar mig
Vilar vid tanken på leenden
Omfamningar, uppmuntrande blickar
Komplimanger, en hand på min axel
Finner kraften
Kilar vidare
Med ett leende lekande över mina läppar.

Mellan mina revben.
En klump som påtrycker.
En kula fylld av oro, funderingar, gnagande.
Inte för någon annan utanför mig.
Självkänslan vacklar.
Och förtroendet med den.
Kan en känsla i magen vara riktig?
Bör jag lyssna till den rösten?
Trots att den inte hörs.
Känner kärlek.
Den känner jag till.
Men känner inte till älskandet.
Vet inte vad det betyder.
Trodde jag visste men hade fel.
Något som alla söker kan inte vara så fel.
Sagor från förr, sånger jag hört
Vittnar om något fint, fyllande, förgyllande.
Känslan som aldrig bott i mig.
Inte så. Inte för någon på det sättet.
Är jag förstörd?
Kan jag lämna in mig på service?
Hur ska jag veta när något är rätt
När jag inte vet då något är fel?

Så fylld
Av ett större utrymme än det jag kan hantera.
Utrymmet av underbara vänner.
Av en fantastisk familj.
Av ytliga bekantskaper som skänker mig leenden.
Av stöd bortanför mina vidder.
Av ovillkårligt obegränsad kärlek.
Men idag saknas mig allt.
Idag, bara idag.
Idag känner jag mig så ensam.
Inuti.
Som om hjärnan tappat all besinning.
Glömt allt det underbara jag får ta del av.
Misstagit kärleken för tomrum.
Hoppat över minnen från goda tider.
Fyllt dessa med ett stort intet.
Saknar mig själv.
Hoppas hon snart kommer tillbaka.

Mitt hjärta har du stulit
Min längtan håller du i din hand
I febriga drömmar finns du nära.
Blundar.
Ser dina ögon gnistra inom mig.
Vill tillbaka nära
Dricka av dig
Ju mer jag tar in desto hungrigare blir jag.
Enkelhet, djup, närhet, skönhet.
Rak, ärlig, uppriktig värme.
Njutning av nya mått.
Ögon; liderliga, passionerade.
De fyller mig och får mig att rysa
I mina tankar är du nästan allt för ofta.
Ett fjällbäcksliknande porlande är du i mig.
Längtan efter att få hålla dig nära.
Fast, tryggt, länge, mjukt, omfamnande.
Snart vilar jag åter i dina armar.
Njuter i fulla drag.
Fjäderlätt viskar dina fingrar ömhet till mitt inre.
Mina tankar dras till en mjuk stilla dröm om dig....

Tack. Dina ord fyller och förgyller mig.
Kan detta vara här och nu?

Hjulet snurrar
Vänder sig framåt som ett oändligt ur
Ur det gammla vaknar det nya
Nya tider
Nya slag av tiden
Stunder som aldrig förra existerat
Tidrum ur intet
Urets puls är konstant
Utan uppehåll eller hinder
Slag efter slag
År efter år
Mot ljusa tider
Mot mörka tider
Mot alla tider
Alltid

Gott Nytt År.....

Kom inte för nära
Då drar jag mig undan
Var inte för långt bort
Då känner jag mig så ensam
Undvik mig inte
Då är jag betydelselös
Berätta inte allt
Då slutar jag bry mig
Behålla dina åsikter
Då blir jag imponerad
Men försök inte påverka mig
Då blir jag förbannad
Tyck om att lyssna till mig
Då känner jag min speciell
Dela mina intressen
Men härma mig inte
Var självständig
Då växer du i mina ögon
Var inte egocentrisk
Då vill jag inte ha dig
Tyck att jag är underbar
Men var försiktig med att säga det till mig
Då kanske du kommer för nära.

Ser i mina ögon att dom leker.
Spelar mig ett spratt.
Glänser av den gåtfulla djävulskapen.
Så många frågor utan svar.
Ännu fler minnen utan avslut
Sånger som aldrig sjöngs färdigt.
Där noterna smältes samman.
Tankar som jag trycker undan.
Tankar jag inte tillåtes leva i mitt sinne.
Vill inte veta, höra eller se.
En liten djävul bor på min axel.
Viskar dovt i mitt öra
Med en vilja fyllt av lust.
Glöden sprider sig i mitt inre
Får mig att känna att jag lever.
Alléna men ack så total
Berusad av lek, lust, skratt.

Älskar detta liv idag
Lika mycket som jag kanske avskyr det imorgon.

Någon dansar på mina nerver
Trippar längs kanterna
Sätter klackarna i mina ömma delar.
Kittlar mitt tålamod

Får mig att skrika inombords.

Ett vrål djupare än något annat

Kväver mig sakta inifrån.

Bågen spänns

Pilen far iväg.

Bägaren rinner över

Tårarna väller fram.
Ljudet av brustet tålamod tränger ut mellan mina läppar
Då inser jag att jag skottar vatten i ett hav.

Min far har har många sidor i sin bok.
Han är som ett levande lexikon.
Fylld med oändliga kunskap och erfarenheter.
Vissa kapitel är av litterärt slag
Med fakta, vetenskap och erfarenheter.

Vissa med ris eller ros för brittiska kriminalare
Eller Gillious bästa och sämsta.
Vissa kapitel är fyllda med skratt och humor
Monthy Phyton och Pang i bygget.
Andra med en god whiskey, Antonberg eller Bassetts.
I vissa bakar han pizza och lasange som ett proffs.
En semla är inte en semla om han inte bakat hatten själv.
I andra är hans skjortor vita som krita
Och platta som orörda blad.
I ett av de längsta finns hans passion för musik.
Hans noter, ackord, röst och hans stämmor.
Min fars bok är oändlig.
I alla hans kapitel finns saker jag älskar
Och i alla hans kapitel finns hans kärlek till sina barn.
Min far delar med sig av sitt livs kunskap.
Och genom den sin kärlek till sina barn.

Älskar dig pappa.

(Snart är det dags för nya trisslotter...)

I hennes sinne finns den kraften ingen kan rå över.
Ingen utom hon själv kan ta kontrollen.
Ett ont har levt i henne.
Men hon kväver det, sakta sakta.
Många är de gånger jag stått bakom henne.
Många är de gånger jag hjälpt henne plocka samman skärvorna.
Hon vet vad hon vill men sätter ofta käppar i sina egna hjul.
Jag vet att hon kan, det har jag alltid vetat.
Hon är starkare än vad hon själv tror.
Hon har hittat en styrka och balans i sin vardag som ger henne kraft.
Ingen människa kan ge henne det.
Ingen man kan ge henne det.
Bara hon själv i sitt eget sinne.
Jag finns alltid här för dig min älskade vän.
Igår, idag och imorgon.
Älskar dig.

Hon är starkare än vad hon själv tycks tro.

Min mor & jag

Vi har vaggats på samma vis.
Vi älskar båda våra mödrar.

Vi delar samma skratt.

Vi har samma kärlek till livet.
Vi delar även samma sätt att förvirra oss i det.
Vi har samma virriga beteende
Fast jag tycker mitt är mer sansat
På samma sätt som även hon tycker att hennes är.
Vi ska hålla bollarna i luften även då vi ligger ner.
Vi vägrar inse våra svagheter.
Oftast tills det är försent att inse dom.
Vi delar samma dumhet.
Och vägrar inse den med.
Jag har stulit hennes ord
Så nu gråter hon mest till mina.
När hon läser detta kommer hennes tårar att falla
Av lycka, av stålthet, av självinsikt och av saknad.
Så som jag delar dessa känslor för henne.
Min mor & jag.
Vi är så olika, ändå delar vi allt.

Endast i mig själv kan jag finna den styrka som driver mig.
Även där kan jag finna den kraft som driver med mig.
Inga yttre erfarenheter från andra människor kan få mig eller någon annan hel.
Endast i mig själv kan jag hitta den styrka jag söker och som själen kräver.
Mina stöttepelare i livet är för mig är ovärdeliga.
Men hur kan någon annan bli viktigare i mitt liv än jag själv?
Jante satte sina spår i den svenska folksjälen.
Hans syn blev vår lag.
Men det är för mig obegripligt.
Livet är så kort, en plixt av allt liv som har- och kommer vandra på denna jord.
Varför ska man inte få ta för sig?
För mig är ett tagande även ett givande.
Genom att ge får jag så mycket tillbaka.
Att få ett tack, ett leende, ett skratt eller en berättelse, en erfarenhet.
Att få bli insläppt i någon annas Jante, någon som glipar på sin dörr.
I detta finner jag styrka.
I&med detta berikas jag och blir hel.
I den svenska folksjälen upplever jag ofta energitjuvar.
Men då tanten på konsum försöker ta din energi genom sina suckar
eller då den utslitna mamman du möter på stadens torg försöker dra ner dig i skiten:
LE.
Bemöt dom med ett glatt leende och visa att dom inte kan ta din energi.
Den är din.
Våga vara hel hela du.
Ta kontrollen.
Det finns inte många delar av bibeln jag kan stödja helhjärtat
men tankesättet kring "var mot din omgivning som du själv vill bli bemött"
kan jag helt ta till mig.
Finn helheten i dig själv så ska du se att Jante ger med sig tillslut.

Alla människor har delar av sig som de är mindre nöjda med.
Det kan variera från personlighetsdrag, bakgrund, utseende eller val av yrke.
Dessa delar ska man aldrig se som en brist hos sig själv utan som en styrka.
En människa som inte kan acceptera att hon inte är mänsklig är ute på hal is.
Hon har allt att förlora och kommer med största sannorlikhet att göra det förr eller senare.
Jag är mindre nöjd med vissa av mina minnen.
Mitt liv har inte varat länge med mina erfarenheter av vad det innebär att leva är desto fler.
Mina ögon är vackra och jag kan stå rakryggad i min kropp.
Mina vänner är fantastiska, likaså min familj.
Mina föräldrar gör allt av sin kapasitet för att jag ska vara lycklig.
Mitt val av utbildning passar mig ypperligt och kunde inte bli bättre.
Mina drömmar och planer för min framtid ligger inför mina fötter och möjligheterna är oändliga.
Men jag har minnen som jag ofta önskar jag kunde sudda ut från mitt sinne.
Av ekande elaka skratt och förnedring.
Av slag och hot.
Av övertalning jag inte kunde motstå.
Av svek av min karaktär och integritet.
Av ansvar förstora för mig att kunna ta.
Av ett barn för ett barn.
Av svek från vuxna som jag litade på.
Av sorg jag inte tillät få komma upp till ytan.
Sorg som sedan växte till ångest.
Ångest som blev en del av min vardag.
Dessa minnen är den del av mig som jag är mindre nöjd med.
Minnen som påverkar mig och gör sig påminda inom mig dagligen.
Men utan dessa minnen och erfarenheter skulle jag inte vara jag.
Jag är en människa som lever och som vet vad det innebär att leva.
Detta har format mig till ödmjuk människa fylld med styrka och överlevnadsinstinkt.

Men många gånger önskar jag att det aldrig hade hänt.

Sluta stressa.
Det gör dig inget gott.
Släpp taget.
Låt det vara.
Låt bli oron.
Den gör dig bara illa.
Unna dig.
Ta dig en ledig dag.
Var- och njut med dig.
Du är det bästa du har.
Måla.
Sjung.
Sy.
Dansa.
Kladda.
Sparka bland löven.
Lyssna på Imogen Heap.
Sätt dig med en latte och se på människorna.
Skratta åt dom.
Skratta åt dig.
Grubbla inte.
Ingen tackar dig för det.
Gå.
Ta på dig jackan och lämna kaoset bakom dig.
Lyssna till skogen.
Ge fan i röran.
Låt ångesten rinna av dig.
Ta kontrollen.
Ingen är mer än människa.
Acceptera.
Tvinga dig inte.
Bygg inga berg utan se broar.
Ge dig en klapp på axeln.
Och en spark i arslet.
Och kanske en rak höger?

Ta hand om dig.
För det är det ingen annan som gör.

"Jag målade en tavla av dig
Din själ var röd och ditt sinne blått
Ödet sänkte sitt sken över dig
Drömmen jag byggde blev en slav för min passion
Verkligeheten var alltid för långt bort
Vi var lyckliga
Tills den en dag kom för nära
Och plötsligt insåg jag sanningen av min dröm
Min kärlek var en bild
Jag antar att jag behövde tro
Men ville inte se
Du var aldrig så nära mig
Jag är ledsen
Denna illusion har gjort dig illa
Jag har ingen lösning
Jag ska försöka att aldrig visa mig igen
Jag är ledsen
Jag målade en bild
Men min dröm var en lögn
Och lögnen blev min sanning
Sanningen höll andan för länge
Det är fruktansvärt vad drömmar kan göra mot en"

- min tolkning av Dilbas "Im Sorry"